gert
Posts: 89
Joined: November 19, 2007
Group: Moderators
November 25, 2007 @ 5:50 PM
Vänner,
Låt mig citera en mening ur Katolsk Visions manifest:
"En djärvt profetisk steg-för-steg-ekumenik betonar möjligheterna mer än problemen och gläds över mångfalden."
Det råder liten istid i ekumeniken. Jag skall inte fördela skulden. Men Vatikanens uttalande att protestantiska kyrkor inte är riktiga kyrkor har sanneligen inte bidragit postivt.
Att alla, katoliker som protestanter, skyller splittringen på Gud gör inte saken bättre. Skylla? Javisst. Kyrkoledare ur alla läger brukar ju säga att enheten bara kan komma som en gåva från Gud. Slutsatsen måste bli att eftersom vi inte har enhet, så har inte Gud kommit med gåvan, alltså är bristen på enhet Guds fel.
Men det var människor som åstakom splittringen. Alltså är det människor som måste återställa enheten. Naturligtvis med Guds hjälp. Men att sitta still och vänta på Gud är att odla undanflykter.
Splittringen var inte ett ögonblicks verk. Det tog cirka hundra år innan katoliker och protestanter hade kapat banden sig emellan. Splittringen verkställdes genom många små och stora steg på båda sidor.
Skall vi återupprätta enhet måste vi våga oss ut på en lika lång resa med små och stora steg. Vi måste våga finna enheten bit för bit. Inte säga att först måste vi bli helt eniga sen ...
Kommunionen/nattvarden är ett viktigt steg på vägen. Kanske det viktigaste. Sätter vi teologisk enhet som villkor för interkommunion kommer vi aldrig fram. Rädslan för att förlora den egna identiteten kommer alltid att föda nya teologiska invändningar.
Men vi kan faktiskt vända på processen, inse att kommunionen/nattvarden är enhetens gåva - som vi bara behöver ta emot
Gert Gelotte
