Först sambo sedan ...

Vänner,

I The Tablet från den 5 april redovisas en undersökning av äktenskapsvanorna hos brittiska katoliker. Enligt undersökningen var 77 procent av paren sambo när de begärde katolsk vigsel. Samma undersökning visar att 64 procent av anglikanerna, 51 procent av baptisterna, 30 procent av muslimerna och 6 procent av sikherna var sambo innan de gifta sig.
I undersökningen ansågs samboförhållande föreligga om båda parterna uppgav samma bostadsadress.

Terry Prendergast kommenterar undersökningen med att den inte visar på sämre moral "även om prästerskapet tenderar att koppla samman äktenskap med sex. Prendergast menar i stället att äktenskapet blivit mer av en ekonomisk fråga. "Att tillsammans låna till en bostad har nästan blivit en modern vigselring".

Moralens uttryck förändras.

Gert Gelotte

Äktenskapet har under större delen av i historien främst varit en ekonomisk uppgörelse mellan släkter och är det fortfarande på många håll. Det handlade om att i olika grad utöka sina tillgångar och förbättra sin position. En skyldighet var även och som sagt kan vara att åstadkomma arvingar. Förälskelse och kärlek hade inget större värde i denna allians utan var möjligen en bonus.

Nu verkar inte människor ha varit nöjda med denna ordning utan när det blev möjligt började man prioritera förälskelsen och kärleken i val av partner och också prova om det skulle fungera att leva ihop. De första pionjärerna, i synnerhet kvinnor, som bröt mot normen fick utstå mycket smälek. Men så småningom har det i stället blivit norm att först bo ihop på prov innan man gifter sig. De par flesta par måste alltså ha kommit fram till att det är den bästa sättet att förbereda sig på en gemensam framtid. Katoliker verkar inte avvika, så resultatet av the Tablets undersökning är inte förvånande.

Men alla skilsmässor då, undrar den fromme? Det finns givetvis en risk att man inte är tillräckligt noggrann när man väljer partner, inte försöker tillräckligt mycket själv när man vet att man kan skiljas. Samtidigt slipper nuförtiden kvinnor och förstås barn stanna i en icke fungerande familj med en i värsta fall alkoholiserad, misshandlande make,far.

Jag tror att problemet för kyrkan är att man lever kvar i den tid då äktenskapet var ett resonemangsparti och då var det förstås nödvändigt att hålla ihop (ägor, kapital etc.). Nödvändigt att vara oskuld och givetvis trogen (verkar huvudsakligen gällt/gälla kvinnor) för att säkra arvingarnas legitimitet. Det finns för övrigt fortfarande de som på fullt allvar hävdar att präster och systrar i ordnar, som ju just inte valt vilka de lever med, kan fungera som förebilder för äkta makar.

Det gör att det blir ett väldigt glapp mellan vad kyrkan lär och hur katolikerna lever, ett glapp som ökar för varje år. Vilket är sorgligt eftersom människor som verkligen försöker leva i sin relation så som de uppfattar att Gud vill, i många fall inte kan få ett relevant stöd från kyrkan.