Det förra var notisen från
http://www.katkirkko.net/se/?go=news
Här kommer artikeln från
http://www.katkirkko.net/se/?go=news&attachment=5
tyvärr utan de vackra fotografierna som interfolierar den avslutande
finska sången.
Krister
Den lugna finska sommaren har skakats av en nyhet som för de finska katolikerna - de flesta på semester - mest liknade ett sommaråskväder: biskop Wróbel lämnar stiftet Finland!
Det här är de uppgifter som presenterades av den katolska kyrkan i Finlands officiella informationsorgan:
"I dag, 28.6.2008, kl 13.00 finsk tid, har Vatikanen lämnat följande meddelande:
Påven Benedict XVI har utsett biskop Wróbel SCJ till hjälpbiskop i ärkestiftet Lublin, och gett honom titeln titulärbiskop av Suasi.
Detta innebär att det katolska stiftet Helsingfors från och med idag är utan biskop. Dock kommer biskop Wróbel fortsätta som administrator för stiftet fram till sin avresa från Finland, på tisdag 1.7.2008. Strax efter detta datum och senast inom 8 dagar, kommer stiftsrådet utse en nya administrator. Biskopen plats kommer att tillsättas, när Saint Siege, den heliga stolen har funnit en lämplig kandidat, som är villig att acceptera uppdraget ".
Under högmässan den 29 juni i den katolska sankt Henrik katedralen i Helsingfors har biskopen annonserat sin definitiva avgång från Finland med ett tal, vars huvudsakliga tema var ett tack till de människor som har stöttat honom och omnämnande av de erfarenheter - till största delen positiva - han gjort i Finland. Särskilt viktigt har arbetet och erfarenheten på det ekumeniska området varit. Enligt biskopen så är återföreningen av kyrkorna ett viktigt mål, som dock inte kan nås med relativism och irenism och genom att lyssna till människors uttalanden av sina privata åsikter.
Biskopen tal kan läsas i sin helhet på engelska på webbplatsen för den katolska kyrkan i Finland (www.catholic.fi).
Biskopen har bett att om att bli förlåten för sina brister och för att inte ha kunnat fullgöra alla sina uppgifter. Den tid som han fått har varit lång enligt biskopen, sju år, men å andra sidan har den också varit för kort. Biskopen har erkänt att han inte har lärt sig det finska språket på ett tillfredsställande sätt och att han lämnat några av sina planer ofullbordade.
Den långa talet i domkyrkan bestod också av en varning för de ”tecken på sekularisation som kan ses" i stiftet och en anmärkning att "utan de tio budorden, utan att föbinda sig för ett varaktigt äktenskap och en riktig familj så kommer ingen nation att ha en framtid som är värdig en människa ".
Ett total tystnad hos de troende följde efter biskopens tal, men när mässan var över uttalade kyrkoherden i domkyrkan Fr.Marino Trevisini ett tack till biskopen i allas namn: "Jag har inte förberett ett egentligt tal, men jag vill säga till biskopen att vi alla älskar honom." Applåder från de närvarande i kyrkan.
Den heliga mässan avslutades med en högtidlig procession av präster och anställda ut till det lilla torget utanför kyrkan. Prästerna har gått huvudgatan fram iklädda sina klädnader i rött och guld, varefter de sedan återvänt till kyrkan en och en på ett nästan surrealistiskt sätt.
Enligt biskopen skall inte åsikter om ekumeniken från enstaka personer beaktas. Varför? Biskop Wróbels satser: "Sann ekumenik är möjlig först när vi vet exakt vad som kan diskuteras med vilka. Sann ekumenik är möjlig först när vi vet att den person som vi diskuterar med representerar sin kyrka, i stället för att tala utifrån sina privata åsikter, som bara är hans egna.. Ekumenik är möjlig först när vi vet vad den andra kyrkan verkligen tror på, och att denna tro innefattar en andlig och intellektuell gemenskap med Gud, i stället för att bara vara en vag religiös-kulturell världsbild ".
När det gäller irenism, som biskop Wróbel fördömt redan i september 2004 (på kvällen i en protestmanifestation framför det biskopliga residenset), så vet endast ett fåtal katoliker vad det är. Enligt Wikipedia är irenism en ideologi som bla vill ta bort "konflikter mellan olika kristna läror genom medling och successiv amalgamering av teologiska skillnader. Irenisk har blivit ett adjektiv för att beskriva en idealistisk och fredlig ansats, som till exempel den demokratisk fredsteorin ". Varför hänvisar biskop Wrobel till en sådan ideologi och fördömer den, utan att förklara vad som är fel i den?
Överenskommelsen med Fr.Jan Aarts, som uppnåddes efter många hårda år (se Katkirkko 14.9.2006) verkar inte ha varit uppriktig och spontan och de märkliga förmaningarna i biskopens tal är lika konstruktiva som avtalen till en klerikal diplomatisk fred: dvs de är inte på något sätt konstruktiva.
<bild>
Biskop Wróbel och Fr. Jan Aarts, augusti 2007.
Möjligen har inte Fr. Jan kommit tillbaka till Finland för att kunna arbeta som i gamla tider. Grälet med biskop Wróbel har fortsatt, men på ett diplomatiskt sätt.
Avskedsmässan har därför firats med mycket låg profil. Evangelietexten till firandet av sankt Peter och Paulus betraktar Petrus som den klippa på vilken kyrkan är grundad.
I Finland är Myllyjärvi katolska kyrka tillärad Petrus och Paulus och byggdes upp av Fr. Robert de Caluwé i ekumenikens namn. Efter Fr. Roberts död är denna kyrka, med sin mycket vackra ikoner, nu för det mesta stängd. Det ekumeniska centret i Myllyjärvi, nära kyrkan, har till och med förlorat sitt "ekumeniska" attribut efter ett dekret av biskop Wróbel.
Från insidan av kyrkan Myllyjärvi så vill Katkirkko säga sitt adjö till biskopen med Fr. Robert (tal 28.5.1989) ekumeniska ord:
"Om vi ibland har svårt att se de olika kristna kyrkor som en fortsättning av Jesus närvaro , så måste vi dock försöka att se dessa kyrkor som ett instrument för Andens nåd. Det är inte lätt. Nåden är osynlig. Nåden arbetar i tystnad. Nåden kommer ofta inte när vi är säkra på att vi behöver den som bäst, genast och snabbt. Nåden är knuten till bön, till ödmjukhet ".
Biskop Wróbels mycket förvånande och snabba avresan, i den finska sommarens tysta hjärta, är inte ett skäl till fest. Men den kan inte heller ses som ett särskilt skäl för sorg och lidande. Livet fortsätter i Finland och i Polen, med sina glädjeämnen och problem.
Ingenting kan göras för att helt ta bort ärren, men något kan göras för att skapa en bättre framtid. Därför måste vi vara optimistiska och tro att väntan på en bättre tid är ett sätt som åstadkommer en sådan tid att leva i med mer frid..
Återigen kan vi minns framlidne Nils Mustelins ord:
"Vi måste vara optimistiska. Vi måste vara medvetna om alla dessa problem och faror som jagar oss. Men om vi avstår från varje hopp, så kommer säkert allt att sluta på ett dåligt sätt".
Från Katkirkkos sida hoppas vi att Vatikanen i valet av ny biskop kommer att beakta Finlands särskilda ställning som ett "ekumenisk laboratorium", där de olika kristna samfunden lever tillsammans med respekt för varandra. Vi hoppas också att den nya biskopen vill närma sig de finska katolikerna som varande representanter för en värld med värden, som kan inkludera alla, genom att följa orden: "Vi kan inte gå i riktning mot alla samtidigt, men alla kommer att accepteras på samma sätt ".
Biskopen bör närma sig alla dem som vill kontakta honom, oavsett vilka problem de har, på ett sådant sätt att stiftet kommer att lita på honom. En klok biskop har bra svar också på "svåra" eller "dåliga" frågor. Han ger mod och livskraft till de kristna som är rädda, skyddar dem vid behov, med sina egna skuldror, som den gode herden, som stöder ett svagt lamm eller skyddar ett sjukt får.
Mer framför allt, i Finland där man respekterar de mänskliga rättigheterna behöver vi en biskop som är en människa med god vilja.
Och Finland behöver fred och frid, religiös fred. Historien visar att varje felaktig lösning är värre än ett val, som inte alls görs.
Vilken sorts Finland väntar på den nye katolske biskopen?
Finnarna tar i allmänhet på semester i juli månad som enligt all statistik är den varmaste månaden av året, även om det inte alltid också är den vackraste. Semestrarna börjar ofta redan i juni, med början i Johannes fest, när människor firar nationens flagga och den längsta och ljusaste sommarnatten. Under Johanneshögtiden är människor samlade runt eldar, med sång, lek och dans. Därefter fortsätter sommaren oftast nära naturen och genom att hålla en hel del festivaler. På detta sätt vill finländarna försöka dra maximal nytta av sommaren (även i fråga om minnen), eftersom sommaren är kort och vintern är lång.
Med orden i den berömda sången:
Det var under dessa dagar, min vän
Vi trodde de aldrig skulle sluta
Vi ville sjunga och dansa för evigt och en dag.
<bild>
Vi skulle leva det liv vi väljer,
<bild>
vi skulle kämpa och aldrig förlora
Det var under dessa dagar - Oh ja, sådana var dagarna!
<bilder>
En kryssning med ett ångfartyg
<bild av Johannesbrasa>
Helige Johannes fest
<bild>
Helsingfors huvudkyrka
Katkirkko / Gianni Politi
Svensk översättning / Krister Janzon och Martin Lindén
