Katolsk Vision

Katolsk Vision - Forum http://forum.katolskvision.se/ RSS 2.0 feed of Katolsk Vision - Forum en IceBB Re: Transsexuell v�grad operation http://forum.katolskvision.se/index.php?topic=34&pid=577 Tue, 01 Jun 2010 23:23:03 +0000 Guest 577 Re: Transsexuell v�grad operation
Urs�kta min senf�rdighet, men det var f�rst nu jag s�g denna debatt.. Till att b�rja med �r Aspbergers syndrom INTE en sjukdom!! Lika lite �r det ett handikapp!! Det �r ett neurologiskt funktionshinder!!
N�r det g�ller "k�nsbyte" kan det g�ras utifr�n tv� aspekter. Dels k�nslan av att vara f�dd i fel k�n, men kroppen kan ocks� vara missbildad och/eller det �r sv�rt att s�ga om det �r en flicka eller pojke. Dessa kallades f�rr f�r hermafrodit, men heter nu intersexuella. Tyv�rr har l�karna en tendens att operera sp�dbarn direkt, men hur kan l�karna veta om barnet k�nner sig som flicka eller pojke? Ni kan ju fr�ga Marie Lennerljung i �ngelholm hur hon k�nde det.. �ven om hon p�st�r att hon f�tt barn..
Kanske ni har h�rt talas om tragedin David i USA? F�r att korta historien n�got.. Tv� judiska tvillingpojkar f�ds. Vid omsk�relsen av den ena �r br�nnj�rnet f�r varmt och han f�r en missbildad penis. D� best�mmer l�karna att operera om honom till flicka och f�r�ldrarna ska �ven uppfostra honom till flicka. Men n�r "hon" v�xer upp, k�nner hon att n�got �r fel och byter k�n tillbaka till man, men efter en jobbig skilsm�ssa tar han livet av sig. Kort d�refter tar �ven hans tvillingbror livet av sig.
Detta visar att k�net sitter i hj�rnan och inte mellan benen enligt min �sikt.
Ja, vad Jesus hade sagt.. "Det finns s�dana som �r utan k�n fr�n f�dseln och s�dana som av m�nniskor har ber�vats sitt k�n och s�dana som sj�lva har gjort sig k�nl�sa f�r himmelrikets skull. Den som kan m� till�gna sig detta." Matt. 19:12; Bibel 2000
Dessutom ska det tempel som �r kroppen v�rdas.. Och hur g�r det att �lska sig sj�lv om kroppen ser ut p� ett s�tt och upplevelsen av den �r p� motsatt s�tt?? I s� fall g�r det att ta livet av sig, men tidigare s�gs sj�lvmord som en synd.. Tack f�r ordet! ]]> http://forum.katolskvision.se/index.php?topic=34&pid=574 Tue, 01 Jun 2010 23:16:16 +0000 Guest 574 En artikel fr�n NCR Home > Blogs > James Ewens's blog > Surely Rome can do better

Surely Rome can do better

By James Ewens
Created May 26, 2010
Let me take you into a situation that illustrates the church institution's instinctive reaction to cover-up scandal. It was a workshop in 2000 for new Jesuit superiors. The presenter, a former provincial, was discussing the circumstances when a superior could break the bond of confidentiality between himself and the men he was in charge of. He said something could be shared with the provincial "If it was a matter of danger for the individual or to others."

I asked, "What do you mean by others?" His response was concise and immediate: "The Jesuit order." (Not, as I expected, "students, parishioners, those we are counseling, etc.")

I was stunned by his answer, and the fact that none of the other 40 participants expressed any disagreement with it. That same evening we heard a talk by a newly installed bishop. He had worked in another diocese prior to his current post and said he often appeared in court to defend priests facing charges.

He described how, as he was walking into court, he would recite to himself, "I'm sorry, Your Honor, but I do not remember." Those attending the dinner laughed loudly. One wonders if either of these revelations would have occurred if "outsiders" (lay people, the parents and victims of sexual abuse by priests) had been present. I strongly doubt it.

I am, however, convinced that the two interlocking issues that contribute to sex crimes against young victims are precisely this misuse of confidentiality and power in the insular clerical culture, and the Vatican's fixation on celibacy.

The church's fixation on celibacy became obvious eight years ago when I decided to implement my decision to leave the priesthood. The process is complex and little known, even by clerics.

To obtain permission to leave the Jesuits I had to write a letter to the general of the order in Rome, stating my reasons. I had to write a similar letter to the pope, asking to become an "inactive priest." (I imagine it as having my hands tied behind my back, with the church saying I still possess the powers of a priest but without authorization to use them "unless there is a state of emergency or someone is in imminent danger of dying.") I was told the process would be completed within 6-8 weeks.

Writing the two letters seemed simple enough. However, there was one hitch: if I also wanted to be released from my vow of celibacy I would have to go through a series of steps, similar to those required for couples who seek an annulment from their marriage. I would need to have individuals who knew me before I was ordained to testify as to my freedom and maturity when I made this choice in 1970. The theory is that evidence will be found indicating I was not truly free and mature to choose celibacy in the first place. If, indeed, this can be found, then I could be released -- just as some married couples qualify to have their marriages annulled due to a lack of mature free choice.

This is how the church works diligently to protect the bond of marriage and the bond of celibacy -- but then I learned there was one additional hurdle: seeking this permission would take a minimum of two years and neither of the other two requests could be granted until -- and if -- it was successfully approved. Wow! Three superiors encouraged me to only apply for the first two permissions, saying that if I did get married "things could be worked out later without much difficulty."

Of course. It is eight years later, I did get married, and now I'm told that my marriage will only be "regularized" by the Vatican if I respond favorably to a five-page questionnaire that focuses primarily on my sexual history over the past 45 years. I have chosen not to complete the document because I am unable to answer the one question in it that I think is valid: "Why is it that you are seeking this special favor?"

In short, after being released from my vows as a Jesuit and being approved, by the Vatican, to become an inactive priest, I feel no need to obtain a further permission to have my marriage "regularized" -- especially since it can only be obtained by completing an onerous questionnaire fixating on my personal sexual history. Surely Rome can do better than that.

[James Ewens has worked as a chaplain in hospice care and with the mentally ill during his 30 years as a priest. He is retired and lives in North Lake, Wis.]

Editor's Note: As we were preparing this commentary for publication, Mr. Ewens recalled a news story he read in NCR last year: Congregation can more easily laicize priests [1]. Mr. Ewens said, "Church leaders could take care of this situation with a simple solution, if they would just carry out the actions outlined in this document. But as the document says, the officials must take the initiative."

Examining the crisis
Copyright � The National Catholic Reporter Publishing Company
115 E. Armour Blvd., Kansas City, MO 64111
(TEL 1-816-531-0538 FAX 1-816-968-2268)
Send comments about this Web site to: webkeeper@ncronline.org PRIVACY POLICY ADVERTISING POLICY
Source URL: http://ncronline.org/blogs/examining-crisis/surely-rome-can-do-better
Links:
[1] http://ncronline.org/ncronline.org/node/13377 ]]> http://forum.katolskvision.se/index.php?topic=136&pid=573 Fri, 28 May 2010 09:41:05 +0000 Krister 573 test http://forum.katolskvision.se/index.php?topic=135&pid=572 Mon, 10 May 2010 08:28:36 +0000 ElisabetA 572 Catholics comitted to the reform of the church N�gra lekm�n tillh�rande gruppen
Catholics committed to the reform of the Roman Catholic Church
inbjuder alla till en s�rskild b�netimme:

"Katolska kyrkan lider p� grund av de �vergrepp som ett antal pr�ster beg�tt. Vi inbjuder alla att tisdagen den 11 maj kl. 17.00 be under tystnad i 1 timme f�r de barn som blivit utsatta f�r pedofila �vergrepp och som ingen lyssnat till. L�t oss samtidigt be f�r en genomgripande f�rnyelse av kyrkan."

Pray Hour. Our church is suffering. Let us pray for the victims of clergy sexual abuse as well as for our priests, and a renewal of our church.
When: Tuesday May 11 at 5 pm.
Pray at home or in church, alone or together. We all pray the same hour.

(Catholics committed to the reform of the Roman Catholic Church is a group on facebook)

Elisabet Albertsson ]]> http://forum.katolskvision.se/index.php?topic=134&pid=571 Thu, 29 Apr 2010 20:43:12 +0000 ElisabetA 571 Glad P�sk! Kristus lever!

"D�r k�rlek och visdom finns,
d�r finns varken fruktan eller okunnighet.

D�r t�lamod och �dmjukhet finns,
d�r finns varken vrede eller f�rvirring.

D�r fattigdom finns, i f�rening med gl�dje,
d�r finns varken lystnad eller girighet.

D�r lugn och inre samling finns,
d�r finns varken �ngslan eller obest�ndighet.

D�r Herrens fruktan finns, som vakar �ver huset,
d�r kan Fienden inte finna n�got st�lle att bryta sig in.

D�r f�rbarmande och varsamhet finns,
d�r finns varken om�ttlighet eller h�rdhet."

Den helige Franciskus

Med dessa Franciskusord �nskar jag en Glad P�sk till alla l�sare.
M� vi gl�djas av att h�mta kraft hos Jesus Kristus som uppst�tt och i anden vandrar med oss
i denna f�r v�r kyrka s� sv�ra tid. M� sanningen segra.

Elisabet Albertsson ]]> http://forum.katolskvision.se/index.php?topic=133&pid=570 Sun, 04 Apr 2010 08:13:59 +0000 ElisabetA 570 Re: Kyrkans och p�vens ofelbarhet /Moderatorn ]]> http://forum.katolskvision.se/index.php?topic=83&pid=569 Mon, 15 Mar 2010 08:39:42 +0000 Guest 569 Re: Kyrkoledares roll
F�rst och fr�mst f�rl�t att jag n�mnde ditt f�rnamn som signatur. Det hade jag ju fel i och det var slarvigt gjort av mig.

Du tycker jag komplicerar texten. - Och jag som tyckte det var du som komplicerade den! :-) D� �r det bra om vi kan ber�tta hur vi t�nker kring den h�r bibeltexten.
Jag tycker det �r intressant att f� ta del av hur andra t�nker.

Jag ger texten Matt 23:1-12 en g�ng till h�r:
�Sedan talade Jesus till folket och sina l�rjungar och sade:
�De skriftl�rda och fariseerna har satt sig p� Moses stol. G�r d�rf�r allt vad de l�r er och h�ll fast vid det, men handla inte som de g�r, f�r de s�ger ett och g�r ett annat. De binder ihop tunga b�rdor och l�gger dem p� m�nniskornas axlar, men sj�lva r�r de inte ett finger f�r att r�tta till dem. Allt vad de f�retar sig g�r de f�r att m�nniskorna skall l�gga m�rke till dem. De skaffar sig breda b�neremsor och stora manteltofsar. De tycker om att ha hedersplatsen p� g�stabuden och sitta fr�mst i synagogan, och de vill bli h�lsade p� torgen och kallas rabbi av alla m�nniskor. Men ni skall inte l�ta er kallas rabbi, ty en �r er l�rom�stare och ni �r alla
br�der. Ni skall inte kalla n�gon h�r p� jorden f�r er fader, ty en �r er fader, han som �r i himlen. Inte heller skall ni l�ta er kallas l�rare, ty en �r er l�rare, Kristus. Den som �r st�rst bland er skall vara de andras tj�nare. Den som upph�jer sig ska bli
f�r�dmjukad, och den som �dmjukar sig ska bli upph�jd.�

D�refter fr�gar jag: Hur ser det ut i dag cirka 2000 �r efter�t?

Jag tycker att den bild man f�r av hur det kunde vara p� Jesu tid g�r att likna vid hur det ser ut i dag. De skriftl�rde och faris�erna, de grupper som l�rde ut lagen och Guds ord om r�ttvisa, barmh�rtighet och trohet, lever inte som de l�r p�pekar Jesus. P� andra st�llen i kapitlet l�ser vi att han kallar dem hycklare. D�rf�r s�ger Jesus till folket: G�r allt vad de l�r er och h�ll fast vid det (dvs h�ll fast vid Guds ord, ) men handla inte som de g�r (skilj p� sak och person) - Och s� f�r vi reda p� vad de g�r, som folket allts� inte ska handla efter: bl a L�gger de tunga b�rdor p� m�nniskors axlar, skaffar sig breda b�neremsor mm, vill sitta fr�mst, ha hedersplatsen, vill att folk ska l�gga m�rke till dem, vill bli kallade rabbi...

Om vi nu j�mf�r och ser p� pompan och st�ten i dagens kyrkliga hierarki, och ser hur dagens skriftl�rda kan agera svekfullt i det de skuldbel�gger, dvs l�gger tunga b�rdor p� folk p� olika s�tt (t ex t�nk p� olika �vergrepp med mera) s� �r det l�tt att se liknelsen. Fr�mst t�nker jag p� Vatikanen, och �mbetsm�nnen n�rmast p�ven, men �ven m�nga andra kyrkoledare �verallt i kyrkan. M�rk v�l nu, jag menar inte alla. Det finns ju undantag.

Jag kan inse att inte mycket har f�r�ndrats p� 2000 �r, och jag p�pekar att vi har l�ng v�g kvar att g� tills vi helt kan ta till oss Guds ord som Jesus f�rklarar f�r oss i evangeliet.

Ja, s� reflekterade jag inf�r meditationstexten. Det kan vara upp�t v�ggarna galet. S�kert finns flera tolkningar med nya infallsvinklar - det �r det som g�r det intressant och berikande med bibelstudium, tycker jag. Hur t�nkte du?

Elisabet ]]> http://forum.katolskvision.se/index.php?topic=132&pid=568 Sun, 07 Mar 2010 19:56:08 +0000 ElisabetA 568 Re: Kyrkoledares roll

QUOTE: ElisabetA, March 5, 2010 @ 11:56 AM (view in context)

Att predika evangelium i b�de ord och handling.

Signaturen Anneli och jag har kommit i en l�st situation p� v�r blogg, d�r jag tydligen haft sv�rt att g�ra mig f�rst�dd.
Jag skulle �nska att vi fortsatte samtalet med att klarg�ra f�r varandra hur vi t�nker kring ett bibelcitat (Matt 23:1-12), som jag refererade till.

Jag kommer senare (s�vida Anneli inte �r emot det) att l�gga in hela v�rt samtal fr�n bloggen h�r, men de tv� senaste inl�ggen citerar jag nu:

Anneli: "Det v�sentliga i mina inl�gg, som jag sj�lv ser det, var just att den text du citerade kan fungera som f�rsvar f�r kyrkoledares
agerande. Faktum �r att jag nog inte bara menade att du �r mer �verseende, dvs kan acceptera att de s�ger en sak och g�r en annan.
Pratar mycket om k�rlek men �r h�rda och regelstyrda t.ex.
Du har uppenbarligen �ven kunskaper om hur pr�ster och andra ledare resonerar, vilket jag tycker �r intressant. Anneli"

Elisabet: "NEJ, jag varken �verser eller accepterar! Skulle du vilja forts�tta diskutera detta p� v�rt Forum, s� s�g bara till!"

Jag till�gger nu att jag tycker inte, som Anneli, att denna bibeltext kan tj�na som f�rsvar f�r kyrkoledares agerande. Jesus s�ger ju att deras (kyrkoledarnas) agerande �r fel och han varnar m�nniskorna f�r att g�ra p� samma s�tt. Detta kan jag utveckla. Och jag tycker det skulle vara intressant att h�ra Anneli utveckla sin tanke.

Sedan m�ste jag s�ga att jag tv�rtemot vad Anneli f�rmodar inte har n�gra s�rskilda "kunskaper om hur pr�ster och andra ledare resonerar" och jag skulle vilja veta varifr�n hon f�tt den tanken.

Och s� till slut: Jag skulle vilja utbyta tankar med alla som vill just om detta bibelcitat, Matt 12:1-12.

Elisabet Albertsson

Elisabet,
Jag tycker att du g�r den h�r diskussion on�digt komplicerad. Du f�reslog en text ur Matteusevangeliet som meditation och jag undrade och undrar vad du anser att man kan f� ut av den texten. F�rklara det och vi har kommit l�ngt.
Uppenbarligen var min gissning att du tyckte att man skulle inspireras till st�rre f�rdragsamhet med mindre fullkomliga pr�ster, biskopar osv. fel. Du tyckte heller inte att texten kunde anv�ndas som f�rsvar av pr�sterna sj�lva.
Dessutom �r jag ingen signatur utan mig sj�lv. Signaturer �r f�r ynkryggar.
/Anneli ]]> http://forum.katolskvision.se/index.php?topic=132&pid=567 Sun, 07 Mar 2010 14:41:14 +0000 Guest 567 Kyrkoledares roll Att predika evangelium i b�de ord och handling.

Signaturen Anneli och jag har kommit i en l�st situation p� v�r blogg, d�r jag tydligen haft sv�rt att g�ra mig f�rst�dd.
Jag skulle �nska att vi fortsatte samtalet med att klarg�ra f�r varandra hur vi t�nker kring ett bibelcitat (Matt 23:1-12), som jag refererade till.

Jag kommer senare (s�vida Anneli inte �r emot det) att l�gga in hela v�rt samtal fr�n bloggen h�r, men de tv� senaste inl�ggen citerar jag nu:

Anneli: "Det v�sentliga i mina inl�gg, som jag sj�lv ser det, var just att den text du citerade kan fungera som f�rsvar f�r kyrkoledares
agerande. Faktum �r att jag nog inte bara menade att du �r mer �verseende, dvs kan acceptera att de s�ger en sak och g�r en annan.
Pratar mycket om k�rlek men �r h�rda och regelstyrda t.ex.
Du har uppenbarligen �ven kunskaper om hur pr�ster och andra ledare resonerar, vilket jag tycker �r intressant. Anneli"

Elisabet: "NEJ, jag varken �verser eller accepterar! Skulle du vilja forts�tta diskutera detta p� v�rt Forum, s� s�g bara till!"

Jag till�gger nu att jag tycker inte, som Anneli, att denna bibeltext kan tj�na som f�rsvar f�r kyrkoledares agerande. Jesus s�ger ju att deras (kyrkoledarnas) agerande �r fel och han varnar m�nniskorna f�r att g�ra p� samma s�tt. Detta kan jag utveckla. Och jag tycker det skulle vara intressant att h�ra Anneli utveckla sin tanke.

Sedan m�ste jag s�ga att jag tv�rtemot vad Anneli f�rmodar inte har n�gra s�rskilda "kunskaper om hur pr�ster och andra ledare resonerar" och jag skulle vilja veta varifr�n hon f�tt den tanken.

Och s� till slut: Jag skulle vilja utbyta tankar med alla som vill just om detta bibelcitat, Matt 12:1-12.

Elisabet Albertsson ]]> http://forum.katolskvision.se/index.php?topic=132&pid=566 Fri, 05 Mar 2010 10:56:02 +0000 ElisabetA 566 Re: Interkommunion

QUOTE: gert, November 25, 2007 @ 5:50 PM (view in context)

Kommunionen/nattvarden �r ett viktigt steg p� v�gen. Kanske det viktigaste. S�tter vi teologisk enhet som villkor f�r interkommunion kommer vi aldrig fram. R�dslan f�r att f�rlora den egna identiteten kommer alltid att f�da nya teologiska inv�ndningar.

Men vi kan faktiskt v�nda p� processen, inse att kommunionen/nattvarden �r enhetens g�va - som vi bara beh�ver ta emot

Gert Gelotte

That�s the Way...
The Late Catholic Eastern Rite Priest in Finland fr. Robert (eternal Memory) used to give Communion to all babtized Christians in his Ecumenical Center of Espoo.
Well - now there is no Ecumenical Center more... ]]> http://forum.katolskvision.se/index.php?topic=16&pid=565 Mon, 25 Jan 2010 11:47:16 +0000 krysostomos 565 K�nd katolsk feministteolog har d�tt Stor katolsk feministteolog har d�tt.

Mary Daly, mycket k�nd som radikal feministteolog blev 81 �r. Hon anses vara den moderna feministteologins moder. P� morgonen den 3 januari 2010 l�mnade hon jordelivet efter att ha haft klen h�lsa de tv� senaste �ren.

Under 33 �r undervisade Mary Daly i teologi och etik p� Boston College. Redan som ung i katolsk irl�ndsk arbetarklass i norra delen av staten New York hade hon l�ngtat efter att bli filosof och teolog. Uppmuntrad av sina f�r�ldrar studerade hon dessa �mnen vid universitetet i Freiburg, Schweiz - Det var en seger �ver det katolska utbildningssystemet i USA som d� hindrade kvinnor fr�n att l�sa filosofi -.
I sina akademiska analyser var hon var influerad av s�v�l Thomas av Aquino som Simone de Beauvoir och Virginia Woolf.

Mary Dales k�mpade f�r att riva de patriarkala gr�nserna.
Hennes arbete var grundl�ggande f�r andra stora banbrytande feministteolger som Rosemary Radford Ruether, Rosemary Haughton och Elisabeth Schussler Fiorenza.

Hennes f�rsta bok, The Church and the Second Sex, kom 1968. �vriga att m�rka �r: The Metaethics of Radical Feminism, Beyond God the Father och m�nga fler.

L�s om hennes liv och kamp som betytt s� mycket:
http://ncronline.org/news/women/mary-daly-radical-feminist-theologian-dead-81

Elisabet Albertsson

P.S. N�gon har kommenterat: "Wow, this is so sad. First, Edward Schillebeeckx; now Mary Daly. Two great religious thinkers of the past century. Rest in peace." ]]> http://forum.katolskvision.se/index.php?topic=131&pid=563 Wed, 06 Jan 2010 18:22:46 +0000 ElisabetA 563 Gemenskap med f�rhinder Gemenskap med f�rhinder - om deklarationen om r�ttf�rdigg�relsen

Newmaninstitutet 3 nov 2009.

Margareta Brandby-C�ster,

teol.dr., ledamot av Svenska kyrkans teologiska kommitt�, komminister i Norrstrands f�rsamling i Karlstad

Under mitt liv i Svenska kyrkan och mina snart fyrtio �r som pr�st har min egen kyrka erbjudit gott om gemenskap med f�rhinder. Svenska kyrkan har bl.a. haft problem med pr�ster som inte kan fira nattvard tillsammans med andra pr�ster, fast�n vi alla �r r�tteligen kallade och vigda f�r samma kyrka och har haft problem med biskopar som velat vara biskopar utan att vara solidariska med kyrkans ordning. S� det har funnits och finns mycket gemenskap med f�rhinder hos oss sj�lva. Och det problemet har tagit mer av min kraft och tid �n den mellankyrkliga ekumeniken.

De erfarenheter jag har haft av katolska kyrkan �r dubbla. I den g�teborgska kyrklighet d�r jag v�xte upp, valde man bort - inte bara f�rsamlingar och predikstolar i Svenska kyrkan - utan man varnade ocks� ih�rdigt f�r just katolska kyrkan. S� n�r vi - 35 flickor i andra klass i realskolan, - �ret innan andra Vatikankonciliet inleddes - gick p� led fr�n Flickl�roverket vid G�taplatsen till studiebes�k i "Hedendomen", dvs. Kristi Konungens kyrka vid Heden, s� varnade v�r kristendomsl�rare, en gammalkyrklig komminister fr�n Vasa f�rsamling oss, hela v�gen ner l�ngs Avenyn. Han v�nde sig om var femtionde meter, s� att kaftanen fladdrade och sa till oss med h�jt pekfinger: "Nu f�rst�r ni flickor - det kommer att l�ta s� bra, men det �r bara propaganda!" Av sj�lva studiebes�ket minns jag ingenting.

Under mina f�rsta �r som pr�st i Karlstad runt 1970, i efterdyningarna av andra Vatikankonciliet och av Kyrkornas V�rldsr�ds generalf�rsamling i Uppsala 1968, s� m�tte jag d�remot en ekumenisk anda av �ppenhet, som �vervann m�nga hinder genom dominikansystrarna p� Drottninggatan i Karlstad, liksom l�ngt senare hos Sacre Coeur-systrarna p� Johannesg�rden i G�teborg. D�r fanns �ppenhet, f�rst�else och gemensamma m�ltider. Men vid nattvarden var det ju stopp.

Vid William Kenneys biskopsvigning i Stockholm var min man Henry och jag och Anne Strid med som g�ster. Anne och jag var d� kyrkoherdar i G�teborg och William �r en god v�n sedan l�nge. Men inte ens gl�djen �ver en v�nskap utan f�rhinder kunde ju d�lja det faktum att gudstj�nsten var en gemenskap med f�rhinder. D�r satt vi, kristna m�nniskor, och kunde inte delta n�r nattvarden delades ut, fast�n vi alla enbart levde av det som av Gud blir oss givet.

Inte heller de kontakter som t.ex. Karlstads stift har haft med Rom som v�nstift och som jag deltog i under n�gra �r, har naturligtvis lett till n�got annat, �n det som v�nskaplig samvaro alltid inneb�r, n�mligen trevnad, inblickar i andras liv men ingen gemensam nattvard, allts� en gemenskap med f�rhinder.

Svenska kyrkan tog st�llning f�r den gemensamma deklarationen redan 1997, innan den stora diskussionen om den p� kontinenten hade kommit ig�ng. Det kanske inte har s� stor betydelse, samtidigt som jag kan tycka att detta, att vi i Svenska kyrkan inte har deltagit i den diskussion som under 1997-99 komplicerade dokumentet p� ett v�sentligt s�tt, �r en brist.

Men - huvudsaken �r naturligtvis sj�lva inneh�llet, det som skulle undanr�ja hinder och skapa f�rst�else och gemenskap. Kanske kan man f�rsvara deklarationen p� samma s�tt som man kan f�rsvara att Barack Obama f�r fredspriset. Han sa sj�lv p� ett ungef�r att "jag ser inte priset som ett erk�nnande av vad jag �stadkommit utan snarare en bekr�ftelse p� ett p�g�ende arbete utifr�n de f�rhoppningar som finns hos alla folk". Deklarationen skulle allts� kunna ses, inte som en bekr�ftelse av n�got som har uppn�tts, utan som ett st�rkande av de f�rhoppningar som finns bland m�nga, b�de lutheraner och katoliker, om en �msesidigt accepterande gemenskap. �nd� uppkommer hela tiden stora p�frestningar p� f�rhoppningarna eftersom verkligheten talar ett annat spr�k. F�r nu har det g�tt tio �r sedan deklarationen skrevs under och ingenting tycks ha h�nt under de h�r �ren som har st�rkt gemenskapen lutheraner och katoliker emellan. Tv�rtom. Och n�r jag s�ger detta, s� fick jag redan i l�rdags mothugg av kardinal Walter Kasper som med anledning av deklarationens tio�rsdag sa att

Das gottlose Gejammer �ber vermeintlichen Stillstand in der �kumene und die elende Miesmacherei, die spie�ig nur sieht, was alles noch nicht erreicht ist, die aber vergisst, was uns auch in den letzten Jahren geschenkt worden ist, sind bare Undankbarkeit.

Men - deklarationen tycks ju redan fr�n b�rjan ha varit inb�ddad i problem som inneb�r hinder, N�gra �r innan deklarationen kom, i maj 1994, kom p�ven med ett apostoliskt brev "Ordinatio sacerdotalis", d�r han satte ner foten och st�ngde d�rren f�r allt vidare konfererande kring tanken p� kvinnor i pr�st�mbetet. Synen p� �mbetet ligger fast. Och i augusti 2000, knappt ett �r efter det att man undertecknat deklarationen s� kommer kardinal Ratzinger och troskongregationen med deklarationen "Dominus Jesus", d�r man tydligt skriver att det bara finns en kyrka, den katolska, medan t.ex. de lutherska "kyrkosamfunden" inte �r verkliga kyrkor utan f�rbundna med allvarliga brister. Kyrkosynen ligger fast.

Vad �r d� ekumeniken till f�r? Biskop Ingmar Str�m sa p� sin tid att man inom ekumeniken borde inrikta sig p� skillnader och olikheter i st�llet f�r p� samsyn och likheter. Och jag tror att det �r s�.

N�r vi nu letar samsyn, s� bygger det p� synvillan att gemenskap visar sig som uniformitet. N�r det s� visar sig, att kyrkan rymmer m�ngfald och olikheter, s� riskerar detta att uppfattas som en ekumenisk defekt. Det �r som om ekumeniken byggde p� en utvecklingstanke: Vi g�r fr�n klarhet till klarhet och n�gon g�ng skall alla sm� samsyner leda till att vi alla blir ett och uniforma. Kanske �r det s� att vi blandar ihop samsyn och enhet. Men enhet beh�ver ju inte best� av samsyn och samsyn garanterar ingen enhet. Kanske �r det s� att b�nen om "att vi alla m�tte bli ett", redan �r h�rd av Gud sj�lv: Vi �r redan ett genom Guds f�rsorg. Det �r vi sj�lva som f�rd�ljer detta.

Anders Nygren skrev 1955 i Kristus och hans kyrka:

Vi m�ste l�ra oss att tala om kyrkans enhet s�som indikativ, icke blott s�som imperativ. ... Vi kan aldrig �stadkomma n�gon kyrkans enhet, om den icke fr�n b�rjan vore given.

Och Eberhard J�ngel skriver i linje med detta, n�stan 45 �r senare i sin bok Das Evangelium von der Rechtfertigung des Gottlosen als Zentrum des christlichen Glaubens, (Mohr Siebeck, 1999 3:e uppl.) just i den debatt som uppstod p� kontinenten om deklarationen (s. 221) (Min �vers.)

Med ett suver�nt indikativ avbryter Evangeliet om r�ttf�rdigg�relsen av de gudl�sa denna v�rldens verklighet, med detta, f�r v�rldens verklighet fullst�ndigt nya indikativ, vilket d�rtill �r fullst�ndigt om�jligt att g�ra begripligt med v�rldens verklighet. Detta indikativ �r: n�d str�mmande ur Guds r�ttf�rdighets indikativ. Av detta lever den kristna kyrkan. Av det lever ocks�, utan att veta om det, den v�rld som st�ndigt st�ller sig under imperativets tryck. F�r att v�rlden skall kunna erfara vad den i verkligheten lever av, s� f�rkunnar kyrkan detta indikativ, som hon sj�lv i dess f�rverkligande firar som gudstj�nstgemenskap. Indikativet i Evangeliet om r�ttf�rdigg�relsen av de gudl�sa �r, som varje indikativ, verklighet, en av Gud sj�lv m�jliggjord och f�rverkligad verklighet. Men till detta indikativs suver�nitet h�r att det �r mer �n enbart en tautologisk verklighet. Till dess suver�nitet h�r att det �r en verklighet som �ppnar nya m�jligheter. "Den r�ttf�rdige skall leva genom tron" (Rom 1:17; Hab 2:4). Och verkligt levande liv �r alltid ett vara i m�jligheter.

T�nk om det allts� ist�llet �r s�, att ju tydligare �siktsskillnaderna blir oss emellan, desto tydligare blir det ocks�, att vi inte lever av gemensamma �sikter eller imperativ, utan av det br�d som kommer fr�n himlen, ett indikativ som �r verklighet, vare sig vi tycker si eller s�.

Om detta skriver Gunnel Vallqvist i sin uppfordrande lilla bok Vad v�ntar vi p�?(s.86):

Vad �r det egentligen som skiljer oss? F�rst av allt ned�rvda pojkgr�l "om vem av dem som skulle r�knas f�r den st�rste", som utbr�t mellan l�rjungarna och allt sedan dess har p�g�tt of�rtrutet mellan dess efterf�ljare. Som om inte Jesus en g�ng f�r alla hade avvisat sj�lva fr�gest�llningen som v�rldslig och profan, och insk�rpt att i hans efterf�ljd kommer den fr�mste i sista rummet och storebror tar lillebrors plats. Men �r vi inte ocks� skilda i tron? �ven h�r skulle svaret vara enkelt, om man ville ta det till sig. Vi bek�nner alla apostlarnas tro - det r�ckte f�r den odelade kyrkan som d�rmed proklamerade sin identitet. Varf�r skulle den inte r�cka f�r oss?

Ja, varf�r skulle den inte?

Varf�r fick vi nu den h�r deklarationen om r�ttf�rdigg�relsel�ran? Ja, uppenbarligen p� grund av ett behov av att sammanfatta och konkludera allt kommissionsarbete som hade �gt rum under m�nga �r - och f�r att f� fram n�got f�rpliktande f�r kyrkorna. Och det som �r f�rpliktande m�ste ju inneb�ra n�got som m�ste f�r konsekvenser.

I deklarationen st�r det att den inneh�ller inte allt som i var och en av kyrkorna l�res om r�ttf�rdigg�relsen men den ger uttryck �t en samsyn i fr�ga om r�ttf�rdigg�relsel�rans grundl�ggande sanningar och den visar att de alltj�mt olika s�tten att utl�gga denna l�ra inte l�ngre ger anledning till l�rof�rd�manden (GD:5)

Att man idag, i deklarationen, har kommit fram till att de f�rd�manden som uttalades mot den andre p� 1500-talet, inte tr�ffar kyrkorna som de framst�r idag, kan ju verka positivt och v�nligt. Men �r inte underk�nnandet av de lutherska kyrkornas nattvard i realiteten ett l�rof�rd�mande, och detta underk�nnande kvarst�r ju? S� - �ven om man s�ger att man inte f�rd�mer varandra, s� ligger det rent faktiskt ett f�rd�mande, en bannlysning, ett utest�ngande, i detta att lutheraner syn �r diskvalificera de fr�n gemensam nattvard med katoliker. Trots att r�ttf�rdigg�relsel�ran inte l�ngre s�gs utg�ra sk�l f�r kyrkosplittring, s� kvarst�r splittringen som f�rut, vilket ju �r litet absurt.

Det m�ste allts� finnas andra fr�gor som �r grund f�r denna kyrkosplittring och som har h�gre dignitet inom katolska kyrkan. Och vad jag kan se m�ste det d� handla om kyrkosynen, kyrkoinstitutionen och �mbetssynen. F�r, som d�varande kardinal Ratzinger skriver i "Dominus Jesus" �r 2000: "D�rf�r finns det en enda kyrka. Denna har sin konkreta existens i katolska kyrkan."

F�r lutherska kyrkor och tydligast kommer detta till uttryck i CA, s� utg�r enigheten om r�ttf�rdigg�relsen den sakliga grunden f�r kyrkans, Kristi kyrkas, katolicitet och enhet. Guds r�ttf�rdigg�relse �r allts� den enda och sakliga grunden f�r kyrkan, eftersom Kristus �r grunden f�r kyrkan, ja, till och med �r kyrkan. Som jag och andra har uppfattat det, s� �r d�remot f�r den romerska kyrkan just den romerske biskopen den sakliga grunden f�r kyrkans enhet. H�ri ligger, som jag ser det, sk�let till en gemenskap med f�rhinder. Men detta v�ljer man att inte ta upp i deklaration, f�r d� hade det f�rmodligen inte blivit n�gon consensus alls. Och det h�ller kardinal Kasper faktiskt med mig om i l�rdagens tal! Han s�ger: "Der Weg sei aber noch nicht zu Ende. Es gebe noch �ungel�ste, offene Probleme�, �ber die nicht hinweggesehen werden d�rfe."

Svenska kyrkan sa p� ett tidigt stadium ja till deklarationen och bekr�ftade detta ja, n�r slutversionen kom. Den danska folkekirken, som har en konsekvent luthersk syn p� kyrkan, p� det s�ttet att ingen kan tala � kyrkans v�gnar, svarade genom att biskoparna gjorde en bed�mning, som sedan blev till ett svar av Mellemkirkeligt R�d. Tv� punkter i deras bed�mning �r intressanta:

1. Det finns inte tillr�cklig grad av gemensam f�rst�else i deklarationen f�r att skapa grundval f�r en bindande konfessionell accept eller f�r att betrakta deklarationen som en ny bek�nnelseskrift i den kristna kyrkan. Om det verkligen fanns en gemensam f�rst�else mellan den evangelisk lutherska och den romersk katolska kyrkan, skulle det ocks� - som ett resultat av detta - finnas nattvardsgemenskap mellan de tv� kyrkorna.

H�r g�r allts� de danska biskoparna just kopplingen till nattvarden.

2. Vi godtar emellertid att deklarationen har hj�lpt de evangeliska lutherska kyrkorna och den romersk katolska kyrkan att n� fram till en �msesidig f�rst�else av varandra som sanna kristna kyrkor.

De danska biskoparna tolkar allts� dokumentet som att kyrkorna erk�nner varandra som "sanna kristna" kyrkor. Men aj, vad de bedrar sig! F�r bara ett �r efter deklarationen bekr�ftar allts� katolska kyrkan, vilket man ju menat hela tiden, att det fortfarande bara finns en enda riktig kyrka �verhuvudtaget, den katolska.

I deklarationen st�r det dock att "I denna deklaration �terger ordet kyrka varje i processen deltagande kyrkas sj�lvf�rst�else utan att f�lla n�got avg�rande i fr�ga om alla d�rmed sammanh�rande ekklesiologiska problemst�llningar". H�r har man ju lyckats att dels s�ga att var och en definierar sig sj�lv, dels s�ga att man inte har f�llt n�gra avg�randen kring detta. Men det har man allts� fr�n katolsk sida och det bekr�ftas i "Dominus Jesus".

Anders Nygren skrev om detta att definiera sig sj�lv:

Vad kyrkan �r kan aldrig best�mmas utifr�n henne sj�lv. Ty kyrkan �r ingenting i sig sj�lv. Vad hon �r, det �r hon genom Kristus, genom delaktigheten i hans d�d och uppst�ndelse. N�r evangelium om Kristus g�r ut �ver v�rlden i Ordet och sakramenten - i Ordet som sj�lv �r handling, och i sakramentets handlingar, som sj�lva innesluta Ordet - s� �r Kristus sj�lv n�rvarande i sin kropp och utf�r sitt verk till dess uppbyggnad.

Det hade kanske varit b�ttre att b�rja i den �ndan.

Du, G�sta Hallonsten, skriver i den bok Att i allt bek�nna Kristus, som du och Per-Erik Persson gav ut, att detta �r det f�rsta f�rpliktande dokumentet och att det har denna s�rst�llning, eftersom det �r underskrivet av "h�ga representanter f�r b�da kyrkorna under h�gtidliga former". Det �r en f�rklaring av f�rpliktelsens n�rvaro. Men vari best�r d� f�rpliktelsen? Hur tar den sig uttryck? Det har jag litet sv�rt att se. I synnerhet nu n�r ingenting har h�nt. Och alltihop faller f�r min del p� att vi fortfarande inte har nattvardsgemenskap.

Men - hur var det, den g�ngen p� v�gen till Emmaus? Jo, l�rjungarna vandrade d�r, f�rblindade av sorg och ensamhet. De k�nde inte ens igen Jesus n�r han ansl�t sig till dem. Men de �ppnade �nd� f�r den fr�mmande och bj�d honom att stanna och �ta med dem n�r de kom fram. De �ppnade bordet f�r den andre och d�r i det brutna br�det k�nde de igen honom. Samma sak borde det vara med v�ra kyrkor och med ekumeniken. Vi borde b�rja med att �ta ihop, n�r vi s�rjer separation och splittring och vi borde �ppna f�r den andre. Kristus i nattvarden �r ju inte ett resultat av v�r anstr�ngning. Hans n�rvaro, som levande Gud, �r ett med den r�ttf�rdigg�relse, som ges �t oss gudl�sa, - katoliker som lutheraner. D�rf�r f�r - f�r den lutherska teologin - r�ttf�rdigg�relsen en tvingande konsekvens i f�rkunnelsen och i sakramentens utdelande. D�rf�r kan och f�r heller ingen l�gga beslag p� Kristus och begr�nsa hans r�ttf�rdigg�relse. Och k�nner vi igen att Kristus �r d�r, faktiskt n�rvarande i nattvarden, s� borde vi kunna uth�rda v�ra oenigheter och st�ndigt �terv�nda till det som g�r ut�ver v�ra i och f�r sig viktiga system och �sikter, n�mligen det gemensamma bordet.

F�r n�r vi g�r det, s� �terv�nder vi till det som �sikter inte kan destruera, n�mligen att vi varje dag och stund tar emot livet som en g�va,

*    av Gud som skapar livet och l�ter potatisen v�xa.
*    av Kristus som uppr�ttar syndare och
*    av Anden som ber�r oss s� att den egotripp och inkr�kthet som h�r till andn�d, f�rsvinner.

Man beskriver ju ibland nattvarden, antingen som medel f�r enheten eller som m�let f�r enheten.

�r nattvarden medel f�r enheten, d� kan man dela den. �r nattvarden m�let f�r enheten, d� kan man inte dela den - �nnu. Men nattvarden �r ju varken ett medel f�r att uppn� enhet eller ett m�l f�r en efterstr�vad enhet. Nattvarden �r ist�llet ett uttryck f�r en enhet och ett sammanhang, en indikativ med en verklighet, som Gud sj�lv ger oss, n�r vi g�r vilse i v�r religi�sa str�van och n�r vi p� grund av v�ra olikheter l�gger beslag p� Kristus. Skulle vi en g�ng bli eniga i allt, s� h�r vi d�rf�r fortfarande hemma i den enhet som Gud sj�lv skapar och skulle vi aldrig bli eniga s� h�r vi ocks� just d�rf�r hemma i den enhet som Gud skapar.

G�r vi till Jesus sj�lv, s� var det ju strax innan slutet n�rmade sig, n�r festen verkligen borde ha st�llts in, som han f�renade en spretande och svekfull skara l�rjungar till m�ltid. Han gjorde det f�r att den framtida splittring och svaghet han kunde f�rutse, inte skulle leda till att alla gick vilse som f�r, utan hade det att samlas kring, som alla beh�vde f�r sitt liv, n�mligen den Kristus som kommer till oss i delat br�d och vin. F�r det intressanta �r ju att den enda g�ng l�rjungarna upptr�dde samf�llt, enat, av egen kraft, som en man, var n�r Jesus greps i Getsemane: "D� �vergav alla l�rjungarna honom och flydde". Den flyktens och syndens enhet delar vi alla, katoliker som lutheraner.

Gunnel Vallqvist skriver klokt om detta:

Vad �r egentligen f�r oss det centrala i nattvardsgemenskapen? �r det renl�righet, institutionell samh�righet och juridiskt oantastlig "succession" eller �r det tron p� den uppst�ndne Fr�lsaren och k�rlek till br�derna?

Och jag tror v�l att hon ocks� menar systrarna. Och hon forts�tter:

�r det inte snarare s� att n�r vi h�jer blicken och ser p� Kristus, d� krymper hindren, de faller ihop och blir mest som en h�g skr�p som vanpryder den v�g, d�r vi g�r tillsammans?

Lutheraner har idag ett �ppet nattvardsbord f�r alla d�pta. Och inom katolska kyrkan finns stora grupper - inte minst i Latinamerika och Asien - som till�mpar, om �n i det tysta, gemensam nattvardsg�ng med andra. Och det sker s�kert p� olika h�ll h�r hemma ocks�. R�sterna fr�n de h�r katolska delarna av v�rlden �r inte med i den deklaration som det handlar om h�r. Men det finns allts� r�relser som f�r institutioner och hierarkier att vackla f�r att grunden skall ligga fast. Inte minst r�relser l�ngt fr�n maktens centrum, som t.ex. i Rom. S� var det f�r Luther och s� �r det runt om i ocks� i den katolska v�rlden idag. Samtidigt s� finns det lutherska grupper som ocks� begr�nsar andras m�jligheter att i nattvarden f� m�ta Kristus och som inte l�ter sig rubbas och d�rf�r g�r budskapet f�rlorat, det som beh�ver r�relse f�r att kunna beh�llas.

N�r jag satt och arbetade med det h�r r�kade jag p� n�tet se en intervju med Anders Wejryd fr�n pingstkyrkan h�r i Uppsala. D� ber�ttade den intervjuande pastorn om n�r han intervjuade K.G. Hammar och sj�lv var mycket pessimistisk om kyrkans framtid. D� hade Hammar sagt att "Du talar som om det �r vi som h�ller liv i Gud men det �r ju Gud som h�ller liv i oss". Ett s�dant yttrande har med detta att g�ra.

Och d�rf�r tror jag att s� l�nge vi inte tar upp de konsekvenser, som en gemensam tro p� Kristus som r�ttf�rdigg�relsens enda f�ruts�ttning, f�r f�r kyrkosynen och �mbetssynen, s� f�rblir den gemensamma deklarationens p�st�dda f�rpliktelse och gemenskap, en gemenskap med f�rhinder.

F�r den gemensamma tron p� r�ttf�rdigg�relsen kan bara leda till n�got, om den just �r det enda kriteriet, mot vilket allt kan pr�vas, om det allts� verkligen �r s� att Kristus �r n�rvarande och delar ut syndernas f�rl�telse villkorsl�st i Ordet och sakramenten. Sj�lva den lutherska kyrkosynen �r t�tt f�rbunden med r�ttf�rdigg�relsel�ran. Och mer �n s�. Kyrkan har faktiskt sin enda grund i den. Och Kristus sj�lv �r den kyrkan.

G�r vi till Luther, s� menar han att artikeln om r�ttf�rdigg�relsen genom tro �r den artikel med vilken kyrkan st�r och faller. Utan den �r "allt bara m�rker och d�d". Och detta �r inte en 1500-talsfr�ga. Du sa nyss G�sta, att hela r�ttf�rdigg�relsel�ran idag kanske bara �r en fr�ga f�r experter och inte alls f�r kyrkorna. Jag tror att du har fel d�rvidlag. Men det kanske �r skillnad p� teologer som sysslar med ekumenik och med oss pr�ster som inte skall tala om r�ttf�rdigg�relsen utan som skall f�rkunna och dela ut Ordet fr�n Gud som g�r oss r�ttf�rdiga.

Jag h�ller heller inte med om att "m�nniskor av idag" inte st�ller fr�gan om en n�dig Gud. Nu �r det ju s� att det alltid bara finns "m�nniskor av idag". S� var det p� 1500-talet, s� �r det idag. Och �ven om vi inte uttrycker oss som p� 1500-talet, s� �r vi i v�ra liv lika tillspillogivna, lika utl�mnade �t v�rt h�gmod eller v�rt sj�lvf�rakt som p� 1500-talet. Och d� �r det bara Kristus i evangeliet, som med sitt ord och br�d kan s�ga n�got som kan r�ta oss m�nniskor upp. Men kanske skall man vara pr�st och sj�lav�rdare f�r att f�rst� det.

Detta �r allts� en mycket angel�gen nutidsfr�ga. Det finns idag s� mycket - i v�rlden och i kyrkan - som riskerar att f� oss m�nniskor att tro att vi p� egen hand och med hj�lp av egen anstr�ngning skulle kunna finna livets mening, skulle kunna g�ra oss passande i livet, v�rlden eller kyrkan. Om d�rf�r budskapet om att Gud r�ttf�rdigg�r syndaren, upph�r att proklameras, d� finns d�r ingen kyrka l�ngre, som kan ge motst�nd och r�ddning. Motst�nd mot v�r anstr�ngning att sj�lva skapa livet och r�ddning undan tron p� att vi kan det.

Det �r i luthersk teologi just r�ttf�rdigg�relsen, som �r f�ruts�ttning och inneh�ll i kerygmat, i evangeliets predikan och sakramentens utdelande. D�r finns den auktoritet som b�r upp kyrkan. Den lutherska teologins kritik av romersk teologi, best�r av att man ser en risk f�r att v�nda p� ordningsf�ljden: s� att kyrkans �mbete och lojaliteten med detta, blir f�ruts�ttningen f�r m�tet med Kristus och r�ttf�rdigg�relsen. Men om r�ttf�rdigg�relsen �r kyrkans f�ruts�ttning, s� m�ste kyrkan och hennes �mbete underordnas det som Kristus valt att g�ra n�r han kommer till oss i sin nattvard.

Ekumenik borde allts�, som jag ser det, inte i f�rsta hand vara att tycka lika utan att m�tas vid nattvardsbordet i m�ngfald och i syndens j�mst�lldhet och s� uttrycka att vi alla lever av Guds g�vor p� gemensamma betingelser. Kyrkornas V�rldsr�d lyfte ju vid generalf�rsamlingen i New Delhi 1961 fram n�got viktigt kring detta.

Alla kristna p� varje ort �r enligt Guds vilja och efter den g�va Gud vill sk�nka kallade till full gemenskap med varandra och att leva i gemenskap med hela Kristi kyrka. Det gemensamma gudstj�nstfirandet, f�rkunnelsen, nattvardsfirandet och samh�llstj�nsten vittnar om denna gemenskap.

I den r�relsen borde den katolska kyrkan dras in och i den r�relsen borde de som i min egen kyrka v�ljer bort att fira nattvard med vissa av oss, ocks� dras in. Men det �r f�rmodligen kyrkosynen och �mbetssynen, som st�r i v�gen.

Sj�lva menar ju vi lutheraner att vi �r kyrka i kontinuitet med Kristus. I kraft av detta �r vi kyrka, den heliga allm�nneliga - katolska - kyrkan. "D�rf�r �r det nog f�r kyrkans enhet att ordet f�rkunnas och sakramenten r�tt f�rvaltas," (Confessio Augustana art. 7) dvs. inte f�rvaltas i betydelsen sl�s vakt om av �mbetet utan f�rvaltas i betydelsen delas ut. Ord och sakrament skall delas ut. Sker det s� �r det nog - d� �r kyrkan n�rvarande och Kristus i den.

D�varande domprosten i Karlstad Valter Lindstr�m - min f�rste chef - brukade s�ga om �mbetsfr�gan i Svenska kyrkan, att om inte de h�gkyrkliga hade f�rf�rt de gammalkyrkliga, s� hade de gammalkyrkliga aldrig varit emot kvinnliga pr�ster, eftersom de inte hade n�gon kyrkosyn. Dvs. de hade inte en kyrkosyn som var skild fr�n det, som utdelandet av ordet och sakramenten inneb�r.

Per-Erik Persson skriver i inledningen till Att i allt bek�nna Kristus att i kommissionsarbetet 1994 lutheraner fr�gar

sin motpart om inte det villkorsl�sa evangeliet �r i fara, n�r man fr�n katolskt h�ll h�vdar att vissa kyrkliga strukturer (biskops�mbetet i f�rening med p�ve�mbetet) �r n�dv�ndiga f�r att kyrkan verkligen skall vara vad Kristus avs�g. Katolikerna i kommissionen svarar att dessa strukturer inte �r n�dv�ndiga f�r fr�lsningen och att d�rmed deras h�vdande inte st�r i strid med r�ttf�rdigg�relsel�ran.

Men n�r nu splittringen �nd� kvarst�r, s� �r det ju r�ttf�rdigg�relsens f�rh�llande till katolsk och luthersk �mbetssyn och kyrkosyn som man skulle beh�va behandla.

D� skulle man kanske ocks� f�rst� att Luthers brott med katolska kyrkan var ett brott med kyrkans auktoritet. Det handlade inte om att reducera antalet auktoriteter, t.ex. till att omfatta enbart bibelordet. Det handlade heller inte om att f�rsvaga n�gon auktoritet, t.ex. genom att ge mer makt �t den lokala kyrkan Det handlade f�r Luther om att skifta auktoritet eller grundperspektiv. Paradigmskifte talar vi om idag. Och d� hamnar r�ttf�rdigg�relsen - som �r grunden f�r f�rkunnelse och sj�lav�rd och som �r en relation till Kristus - som enda kyrkoskapande fenomen, medan den katolska kyrkosynen grundar sig p� �mbetet, som skall f�rvalta r�ttf�rdigg�relsen. D� kan man f�rst� varf�r luthersk teologi m�ste b�rja n�gon annanstans �n romersk teologi, n�mligen i f�rkunnelse och gemensamt nattvardsfirande, det som kan f� oss att k�nna igen Kristus som n�rvarade i br�det och vinet, och som d�rmed ger oss en relation till honom.

Gunnel Vallqvist skriver:

G�r man total �verensst�mmelse i l�ran till villkor f�r nattvardsgemenskapen, �r man f�r �vrigt inne p� en farlig v�g: ingen av de stora kyrkorna kan idag p�st� sig ha en fullt enhetlig uppfattning om vad som �r "ren l�ra", och i varje kyrka finns kategorier som med ett s�dant resonemang skulle anse sig ha b�de r�tt och plikt att v�gra nattvardsgemenskap med andra medlemmar av den egna kyrkan.

N�r Guds rike kommer beh�vs varken ekumenik eller kyrka, men just d�rf�r m�ste idag b�de ekumeniken och kyrkan uppr�tth�llas, som en konsekvens av synden, dvs. v�r inkr�kthet i oss sj�lva och det egna.

Som jag som lutheran ser det, s� har vi f�tt kyrkan och d�rmed Kristus, f�r v�ra synders skull, f�r v�r brist p� tillit till att Gud r�ttf�rdigg�r av n�d. Vi har f�tt kyrkan f�r att ge utrymme och m�jlighet f�r Ordet att bli f�rkunnat och f�r sakramenten att delas ut, s� att vi kan m�ta Kristus och lita p� att han kommer till oss, som inte kan fr�lsa oss sj�lva. Och �mbetet beh�vs f�r att n�gra med kunnighet skall kunna f�rkunna och dela ut det ord som tar till n�der illojala bek�nnare och f�r oss att frimodigt r�ta p� oss ur v�r inkr�kthet och m�ta vardagen och medm�nniskorna i en gemenskap trots f�rhinder. Vid nattvardsbordet kan vi f�r en kort stund m�tas i den j�mst�lldhet som synden ger och i den rikedom som Gud ger �t syndaren.

Jag kan inte se annat �n att ett grundl�ggande problem i alla v�ra gemensamma anstr�ngningar �r, att ibland betyder inte detta att enas om orden, enighet i sak. Helt enkelt d�rf�r att det finns annat som styr orden eller f�r att orden h�r till olika kategorier. Det blir litet som i Lewis Carrolls Through the looking-glass:

"N�r jag anv�nder ett ord", sa Humpty Dumpty f�raktfullt, "s� betyder det just vad jag vill att det ska betyda - varken mer eller mindre." "Men fr�gan �r", sa Alice, "om du verkligen kan f� orden att betyda olika saker." "Fr�gan �r", sa Humpty Dumpty, "vem det �r som �r herre - det �r det det beror p�."

Vem �r d� herre? Ja, �ven om det nu med ord s�gs finnas en enighet kring l�ran om r�ttf�rdigg�relsen, s� menar v�ra tv� kyrkor �nd� olika saker med detta. F�r det avg�rande �r vem som �r herre - det �r det avg�rande!

Ur mitt perspektiv �r r�ttf�rdigg�relsen det som jag kan lita p�, n�mligen, att Kristus har kommit till oss och inte vi till honom - och det sker vid nattvardsbordet. Men makten hos den som best�mmer att inte �ppna bordet och best�mmer vem som inte f�r m�ta Kristus, riskerar att begr�nsa r�ttf�rdigg�relsen - som ur luthersk synvinkel �r grunden f�r kyrkans utdelande av ord och sakrament till var och en som tror och tar emot, och som ocks� g�r f�re v�r f�rs�kran att vi kan inst�mma i varandras ord i v�ra gemensamma deklarationer.

Det best�mmande i v�ra lutherska kyrkor utg�r allts� fr�n r�ttf�rdigg�relsen, som skapar kyrkan, medan det best�mmande - som det verkar - f�r den katolska kyrkan, �r organisationens kyrkosyn

som �r beroende av �mbetssynen som konstituerar kyrkan, som d� blir �verordnad r�ttf�rdigg�relsen.

I v�r lutherska kyrka �r allts� r�ttf�rdigg�relsel�ran inte n�gon kyrkor�ttslig fr�ga eller en lojalitetsfr�ga. Den �r ist�llet en f�rkunnelse- och sj�lav�rdsfr�ga: Kan jag lita p� att jag �r f�rl�ten? Ja, du kan lita p� detta, d�rf�r att Kristus kommer till dig lika s�kert och p�tagligt som br�d och vin i den utdelade nattvarden! Ordet och sakramenten �r allts� r�ttf�rdigg�relsens utfl�de och verklighet. Det �r d�rf�r det �r nog om vi kan enas om f�rkunnelsen och utdelandet av sakramenten

Men den gemensamma deklarationen d�? Ja, den gemenskap som Deklarationen ger intryck av eller uttryck f�r, �r en gemenskap med f�rhinder. S� �r det.

F�r om det hade varit s� att vi fr�n �mse sidor i deklarationen talade om samma sak, n�mligen om r�ttf�rdigg�relsen och dess f�ruts�ttning, s� hade man - litet tillspetsat kunna fr�ga: Om nu en kyrkoorganisation best�mmer sig f�r att inte dela ut nattvarden, inneb�r d� inte detta, att denna kyrkoorganisation i realiteten f�rnekar att det �r Kristus som kommer till oss, verkligt n�rvarande i nattvarden? Dvs. f�rvandlas d� inte realpresensen, s� att nattvarden blir en symbol, inte en symbol f�r Kristus, utan en symbol f�r kyrkans, organisationens och kyrkomedlemmarnas gemenskap?

Och man skulle ocks� kunna fr�ga: Upph�r d� inte ocks� nattvarden att vara en gemenskap kring tacks�gelsen, eucharistin, �ver att Gud i Kristus kommit till oss m�nniskor och g�r oss r�ttf�rdiga, s� att den ist�llet blir en tacks�gelse �ver att man valt lojalitet med kyrkoorganisationen?

G�r d� deklarationen med till�gg och kommentarer att anv�nda till n�got? Ja, den �r ju inte ett folkligt kyrkligt dokument. Men den �r �nd� ett uttryck f�r en intressant och viktig fackteologisk diskussion inom en begr�nsad del av katolska v�rlden och en stor del av den lutherska v�rlden och den visar som jag ser det, tydligt p� tv� saker:

1) B�de bland lutherska och katolska teologer s�gs det nu allts� finnas en

viss samst�mmighet om att r�ttf�rdigg�relsen �r en aktivitet av Gud ensam.

2) Bland fackteologer finns det, b�de bland lutherska och romersk katolska teologer olika uppfattningar och olika sk�rpa i problemmedvetenhet och formuleringsf�rm�ga vad g�ller att tydligg�ra inneb�rden i det faktum att Gud r�ttf�rdigg�r.

Men varf�r skall den h�r diskussionen �ver huvud taget beh�va avg�ras i en gemensam deklaration mellan kyrkoorganisationer? Det �r v�l inte helt sj�lvklart? I synnerhet som den h�r insikten om r�ttf�rdigg�relsen inte har f�tt n�gra som helst entydiga och f�rpliktande praktiska konsekvenser.

S� - ist�llet f�r att s�ga att just den h�r deklarationen �r f�rpliktande f�r kyrkorna, s� vore det kanske rimligare - och mer trov�rdigt och mer kreativt - att helt enkelt uppmuntra till fortsatt diskussion, - d�r utg�ngspunkten �r att olikheterna och de problem som visar sig, kanske till och med �r n�dv�ndiga, d�rf�r att det liv som r�ttf�rdigg�relsen f�rh�ller sig till, �r olika f�r olika m�nniskor, i olika kulturella och sociala sammanhang. Dvs. man borde kunna l�ta den teologiska diskussionen forts�tta och f�rs�ka uttrycka inneb�rden i att Gud r�ttf�rdigg�r, och s� separera deklarationen och de fr�gor den reser, fr�n en skenbar och fruktl�s f�rpliktelse, godk�nd av kyrkoorganisationer.

Som Gunnel Vallqvist sa:

G�r man total �verensst�mmelse i l�ran till villkor f�r nattvardsgemenskapen, �r man f�r �vrigt inne p� en farlig v�g: ingen av de stora kyrkorna kan idag p�st� sig ha en fullt enhetlig uppfattning om vad som �r "ren l�ra", och i varje kyrka finns kategorier som med ett s�dant resonemang skulle anse sig ha b�de r�tt och plikt att v�gra nattvardsgemenskap med andra medlemmar av den egna kyrkan.

Allts�:

Om man kunde ta p� allvar att teologiskt arbete f�rblir oavslutat i sin levande m�ngfald s� l�nge m�nskliga sammanhang �r olika, s� borde den gemensamma deklarationen kunna ses som

*    ett uttryck f�r den teologiskt differentierade konsensus som ligger i att Gud r�ttf�rdigg�r
*    och som ett uttryck f�r att vi som fackteologer har ett ansvar f�r

att tydlig�ra de historiska och sj�lav�rdm�ssiga inneb�rderna av detta faktum, som man allts� s�ger sig vara eniga om i deklarationen.

D�remot borde kyrkoorganisationerna, de lutherska och den katolska, om de nu som organisationer vill f�rvalta nattvarden, s�kra, att nattvarden verkligen �r ett uttryck f�r det faktum att Kristus �r n�rvarande just d�r. Kyrkoorganisationerna i luthersk och i katolsk tradition b�r allts� h�lla fast vid den gemenskap som Kristi n�rvaro �r och inte f�rvandla nattvarden till en symbol f�r de lojalas inb�rdes gemenskap, Detta leder n�mligen alltid till gemenskap med f�rhinder.

En k�r kollega, sedan l�nge d�d, Sven Hector, som var pr�st i Karlstads stift skrev en g�ng i en liten text med rubriken "Kyrkan, v�r moder" :

S� kan inte kyrkan st�lla sig sj�lv i ljuset och tala till m�rkret, utan hon m�ste st� i m�rkret tillsammans med sina barn under sin herres dom... Hennes barn kan vara ganska duktiga och skapa mycket stort och sk�nt, som ocks� hon kan gl�dja sig �t. .... Men vad vittnar kyrkan om? Jo, hon st�r d�r och vittnar mitt i allt detta om m�nniskans fattigdom, om sin egen fattigdom, pekande h�n mot Honom som ensam �ger allt.

Inser vi detta, d� f�r vi alla en kyrka som inneb�r en gemenskap utan f�rhinder. ]]> http://forum.katolskvision.se/index.php?topic=130&pid=562 Thu, 05 Nov 2009 11:23:52 +0000 Krister 562 Mer om HOPE Cape Town
Ett AIDS symposium anordnas den 30 oktober 2009 i Dresden.
Fader Stefan Hippler kommer att diskutera de senaste forskningsr�nen om HIV och AIDS med k�nda representanter fr�n den vetenskapliga och medicinska v�rlden.
Mer information: www.dresdner-aids-symposium.de .

Fader Stefan l�mnade sin post som kaplan i den tyskspr�kiga Katolska f�ramlingen i Cape Town den 30 sept 2009. Sedan den 1 oktober 2009 forts�tter han nu sitt arbete som "Fidel Donum" pr�st inom �rkestiftet i Cape Town. Som s�dan arbetar han f�r Catholic AIDS Network och andra projekt relaterade till HIV och AIDS.

We also welcome Professor Bernd Rosenkranz from the Department of Pharmacology, Stellenbosch University, as new HOPE Management member and look forward to working with him for many years to come!

Please visit our newly revamped website www.hopecapetown.com regularly in order to be up to date about the latest developments of our work.

h�mtat fr�n
HOPE Cape Town Newsletter 03/2009
�
Elisabet Albertsson ]]> http://forum.katolskvision.se/index.php?topic=129&pid=561 Wed, 21 Oct 2009 10:16:28 +0000 ElisabetA 561